Som ledare måste jag ofta stå upp för och förklara de förändringar som behöver genomföras för att verksamhetens arbete ska leda mot uppsatta mål. Har funderat på hur vi tolkar " vi gör det för verksamhetens bästa" och vad vi menar med det?

Jag menar att verksamhetens bästa självklart är kopplat till den verksamhet det handlar om och ska vara olika beroende på det. Det handlar om att skapa en bättre kvalitet utifrån att vi utvecklar identifierade förbättringsområden - kopplat till de styrdokument vi förhåller oss till.

När det gäller skolan är verksamhetens bästa självklart det som händer i klassrummet och elevernas lärande - för det har vi ett gemensamt ansvar, men läraren är den viktigaste i det sammanhanget. Hur jag som ledare stödjer och utmanar mina medarbetare i detta förändringsarbete är avgörande för de resultat vi uppnår.

Vilka erfarenheter har du?

Arja

Jag trodde själv i början av min ledarbana att det "räckte att säga till" - för att få något att hända! Med åren har jag mer och mer förstått att det handlar inte alls så mycket om vad jag som ledare säger - det handlar mest om vad jag gör!

Om jag som ledare är den förebild som vi alla vill vara - behöver vi "leva upp till vårt uppdrag" och själva göra det som vi förväntar oss att våra medarbetare ska göra. 
Om jag exempelvis vill att vi ska införa något nytt och tidigare aldrig prövat - måste jag som ledare själv vara med och prova och lära mig för att alla ska se att - "nu är det allvar vi ska faktiskt genomföra det här i vår verksamhet!"

Det är så lätt att som ledare peka på andra och säga "jag är inte så bra på detta" och med det lämna ansvaret och genomförandet till någon annan. Inget fel i att delegera - det borde vi göra ännu mer! Det som blir fel är när jag ställer mig utanför förändringsprocessen och som åskådare och förväntar mig att andra ska göra jobbet!

Vad har du för erfarenheter i att arbeta i förändring?

Arja

Är det möjligt att utveckla och förbättra en verksamhet utan att det på vägen inträffar sådant som inte finns med i planen och strategin?
Min erfarenhet säger mig att misslyckanden, det vill säga oplanerade och oförutsedda händelser, självklart är en del av förändringsprocessen!

Det är ju inte för inte man talar om misslyckandet som ett första steg i förändringen och förbättringen!

Jag fick ibland höra att vår resa i Falkenberg förvisso var bra och framsynt - men, det gick ju inte bra hela vägen.....? Det berodde på att vi reflekterade och uttalade vad vi stötte på under förändringsarbetet - som en del i vårt eget lärande...

Detta har fått mig att fundera på hur vi som arbetar inom organisationer tänker på förändring - troligtvis tänker många av oss att vi tar oss från punkt A till punkt B - sedan är allt klart och alla är nöjda och förändringen är genomförd!

Min slutsats är: utifrån vad jag vet idag - att förändring kräver att vi provar oss fram och vågar misslyckas - utifrån att det är en del av lärandeprocessen! Det vi förväntar oss ska hända i klassrummet med lärandet hos barn och unga - samma sak behöver vi göra på alla nivåer i organisationen.

Vad har du för erfarenheter?

Arja