Tiden går - utmaningarna desamma?

I min nya roll som konsult - behöver jag gå tillbaka och leta efter mötesanteckningar och ta fram texter och bildspel som jag skapat under olika delar av den process jag varit ledare för som förvaltningschef. Det som blir slående är att frågeställningarna och utmaningarna har varit desamma under väldigt många år i skolans värld. Här nedan har jag kopierat ett utdrag från tankar vi haft i vår ledningsgrupp om hur lärandet kan förstås idag och vad vi behöver fokusera på. Det är taget från rapporter/böcker mellan 1996 och 2001 - men jag känner igen mig - gör du?

Utbildningen utvecklas från en traditionell akademisk verksamhet till en dynamisk lärprocess

• ett lärande som inte nödvändigtvis sker i skolor eller utbildningsinstitutioner

Lärandet kan inte längre enbart ses som lärarens ansvar utan lärandet är en process som förutsätter att eleven är aktiv. Därmed kan läraren inte längre betraktas som den viktigaste källan till och förmedlaren av kunskap, utan som någon som organiserar undervisningsmiljön och elevernas aktiviteter så att lärande kan ske.


Alltmer tyder på att värderingar och moralisk fostran kommer att stå högt på 2000-talets utbildningsprogram, tillsammans med kunskaper och färdigheter som innefattar förmågan att arbeta både självständigt och i grupp, liksom att fatta och verkställa beslut.


Enligt rapport från UNESCO (1996) om framtidens lärande(Utbildning 2000-talet) 
Utbildningen bärs upp av fyra grundpelare:

1. Lära sig att veta – Genom at kombinera en tillräckligt bred kunskap med möjligheten att jobba på djupet med ett litet antal ämnen kan man tillgodogöra sig ett livslångt lärande
2. Lära sig att göra – Lära sig att göra är en kombination av kunskap och social kompetens, det vill säga att arbeta i grupp, visa initiativförmåga och ta risker
3. Lära sig att leva tillsammans – Genom att utveckla kunskap om andra människor och en positiv syn på samverkan kan man lära sig att hantera konflikter, hysa respekt för värdena pluralism, ömsesidig förståelse och fred, inklusive respekt för andra i en mångkulturell värld
4. Lära sig att vara – Att utveckla sin personlighet, kunna agera med självständigare omdöme och personligt ansvar, att med andra ord bli en bättre människa

Detta betyder för våra skolor att lärandet förändras från klassrummets traditionella reproduktionsprocess till kreativitet och kompetens i skilda sammanhang, från faktabaserad till färdighetsbaserad undervisning.
Mål – Våra elever behärskar:

• Färdigheter som krävs för att finna information på egen hand
• Kommunicerar sina idéer på många olika sätt
• Tänker kreativt
• Tacklar problem – prövar lösningar för att LÄRA!

Många forskare betonar att lärandet är en interaktiv process – mellan det som är känt och det som ska läras. 
Utmaning: Hjälpa barnen att knyta an till tidigare kunskap och klargöra sådant som redan är känt, att dela med sig av sina idéer och göra kopplingar mellan egen och andras kunskap
Lärandet är också en social process som handlar om att stärka varje barns individualitet samtidigt som den bringar individen i harmoni med den sociala grupp som den tillhör.
Detta är delvis en fråga om att i elevernas medvetande lyfta fram en kunskap som de ofta inte kan sätta namn på, men det handlar också om att skapa dialogsituationerna där eleverna kan se med varandras ögon, tala om sådant som de tillsammans upptäcker om sig själva, sin omvärld, om vad som finns och skulle kunna finnas. (Greene 2001)


I en aktiv lärmiljö känner sig eleverna stärkta eftersom det innehåll som presenteras och de idéer som diskuteras är relevanta för deras tidigare erfarenheter och historia. Läraren ses här som en resurs. Detta förutsätter att elever och lärare går in i ett dynamiskt partnerskap med gemensam syn på och gemensamt ansvar för undervisning och lärande.


Framtidens skola:
Skolan kommer att finans kvar- men utbildningen blir troligen bredare definierad. Ämnen kommer att behöva kombineras på ett mer holistiskt sätt, gränserna mellan dem blir mindre tydliga, liksom gränserna mellan skolorna och deras omvärld.(Hardgraves och Fullan, 1998)


Lärare och skolor måste fokusera mer på eleven som individ istället för som gruppmedlem – samarbetet mellan olika yrkesgrupper på skolan måste öka för att tillgodose individens behov.
Lärarna måste se utbildningen ur elevernas lärperspektiv inte utifrån hur de själva vill undervisa. Skolan måste i framtiden tillhandahålla en ”kraftfull, högpresterande kunskapsinhämtning” som förbereder de unga för deltagande i morgondagens samhälle. Detta lärande är inte enbart kognitivt och innefattar inte bara kunskapsuppbyggnad utan är också kulturellt och emotionellt och skapar känslomässiga band och förståelse eleverna emellan och mellan lärare och elever. Empati, tolerans och medborgaransvar. 
Det är inte dressyr vi eftersträvar – utan en utbildning som skapar möjlighet att utforska nya sätt att använda våra sinnen! (Greene 2001)


​